Otäcka nålar!
Jag blir så trött på mig själv. Fick inte tummen ur röven i tillräckligt god tid för att kunna vaccinera mig mot både Heptit A+B. Nu är det bara är två veckor kvar och jag släpade mig äntligen iväg till Hagaklinikens drop-in.
För att vaccinet skulle kunna göra något nytta när jag reser iväg så fick det bli vaccination endast mot Hepatit A.
Varenda gång det är dax att dra upp tröjärmen och blotta min stackars överarm för den där hemska nålen så tror jag att jag håller andan. Och varje gång måste jag säga:
- Usch. Jag hatar sprutor!
Jag försökte slappna av och det gick bra tills den där äckliga, vidrida och obehagliga känslan kom när skiten sprutades in. Dessutom så kändes det som att nålen var inne och vände i skelettet. Fy faan.
Strax därefter var allt överstökat... jag tog några djupa andetag... drog ner ärmen och tackade sen för mig. Reste mig sen upp (förmodligen alldeles för snabbt) och tog på min fleece. 370 kr kostade kalaset och på väg ut till kassan, som låg fem meter från hemska rummet, kände jag mig lite yr... och illamående.
NEJ! Inte svimma nu. Skärp dig! Ta djupa andetag!
Ville betala fort som fan och började under tiden se lite suddigt.
NEJ!! Hallå!!! Ta dig samman! Gött. Betalt och klart. Snabbt runt hörnet och sätt dig ner! Vill kräkas... Tänk om jag svimmar här på stolen. Scheisse, så pinsamt det skulle vara. Andas!
Efter några minuter på stolen, fipplandes med mobil, hörlurar, mössa och vantar så vågade jag resa mig och gå därifrån utan att ha svimmat. Fortfarande en obehaglig känsla efter sticket men det kunde jag leva med.
Hatar sprutor och jag har än så länge inte ens behövt lämna något blodprov sedan jag var liten och alla undrar hur jag kunnat undgå det! Antar att svaret är att jag varit relativt frisk i alla år. *PEPPAR PEPPAR*
Bara själva tanken på att lämna blodprov gör mig svimfärdig.
Jag antar att den dagen kommer också och då ska jag ligga ner. För svimma kommer jag med all säkerhet att göra.
Då ska det ju letas blodådra och grejer.. nä, fy fan... jag ryser av obehag.
Just nu är jag glad att det inte blev en pinsam tillställning på Hagakliniken.
Man får vara glad för det lilla.
Men allvarligt talat, hur farligt är det EGENTLIGEN?
Jag är en sån jävla TÖNT!!
Vad tycker du själv om sprutor och blodprov?
/ Faitin´ Jenna
För att vaccinet skulle kunna göra något nytta när jag reser iväg så fick det bli vaccination endast mot Hepatit A.
Varenda gång det är dax att dra upp tröjärmen och blotta min stackars överarm för den där hemska nålen så tror jag att jag håller andan. Och varje gång måste jag säga:
- Usch. Jag hatar sprutor!
Jag försökte slappna av och det gick bra tills den där äckliga, vidrida och obehagliga känslan kom när skiten sprutades in. Dessutom så kändes det som att nålen var inne och vände i skelettet. Fy faan.
Strax därefter var allt överstökat... jag tog några djupa andetag... drog ner ärmen och tackade sen för mig. Reste mig sen upp (förmodligen alldeles för snabbt) och tog på min fleece. 370 kr kostade kalaset och på väg ut till kassan, som låg fem meter från hemska rummet, kände jag mig lite yr... och illamående.
NEJ! Inte svimma nu. Skärp dig! Ta djupa andetag!
Ville betala fort som fan och började under tiden se lite suddigt.
NEJ!! Hallå!!! Ta dig samman! Gött. Betalt och klart. Snabbt runt hörnet och sätt dig ner! Vill kräkas... Tänk om jag svimmar här på stolen. Scheisse, så pinsamt det skulle vara. Andas!
Efter några minuter på stolen, fipplandes med mobil, hörlurar, mössa och vantar så vågade jag resa mig och gå därifrån utan att ha svimmat. Fortfarande en obehaglig känsla efter sticket men det kunde jag leva med.
Hatar sprutor och jag har än så länge inte ens behövt lämna något blodprov sedan jag var liten och alla undrar hur jag kunnat undgå det! Antar att svaret är att jag varit relativt frisk i alla år. *PEPPAR PEPPAR*
Bara själva tanken på att lämna blodprov gör mig svimfärdig.
Jag antar att den dagen kommer också och då ska jag ligga ner. För svimma kommer jag med all säkerhet att göra.
Då ska det ju letas blodådra och grejer.. nä, fy fan... jag ryser av obehag.
Just nu är jag glad att det inte blev en pinsam tillställning på Hagakliniken.
Man får vara glad för det lilla.
Men allvarligt talat, hur farligt är det EGENTLIGEN?
Jag är en sån jävla TÖNT!!
Vad tycker du själv om sprutor och blodprov?
Såhär kom sköterskan in med sprutan idag. Inte konstigt man blir lite byxis!
/ Faitin´ Jenna
Kommentarer
Trackback
