Countdown
... och så var det dax att damma även bloggen lite igen. Som vanligt har det hunnit rinna mycket vatten under broarna sedan sist.
Det är väldigt skönt att skriva av sig lite ibland. Tankar och funderingar gör sig bäst i nedskrivet format för mig, samtidigt som man på nåt sätt får det ur huvudet.
Denna gången är det även ett försök att bli av min numera inneboende rastlöshet. Den har suttit långt in i själen den senaste tiden.
Ofta har jag fått höra att jag är dampig och det köper jag rakt av. Såklart. Det är ju så det är! Men det här är något helt annat. En obehaglig känsla rusar runt i kroppen. Kryper i skinnet. Flyter runt i mitt inre. Och den vill inte ge med sig.
Jag är inte känd för att grubbla sönder saker. Kanske har jag för mycket i huvudet när jag väl börjar tänka efter.
Sista veckan på jobbet. På måndag väntar nya utmaningar. Snubbe hit och dit. Men egentligen inte alls!! Verkligen inte. Bara i min skalle. Korkad. Vad inbillar jag mig? Och va fan skulle jag själv vilja egentligen? Jo förresten, det vet jag, ett negativt svar hade faktiskt underlättat för en gångs skull. Haha, sjukt.
Imorgon när jag kommer hem hoppas jag på ett trevligt kuvert innanför dörren. Och kanske ett brev av den vadderade varianten. Det ska bara ska mellanlanda för att sen åka i den gula lådan igen. Jag kan ju hålla tummarna för ett meddelande eller två på mobilen också. Det är ju alltid trevligt. ;)
Denna låten kommer länge att påminna mig om hur det är att våga vara lite crazy, på gott och ont, ibland.
En klar favorit just för tillfället.
http://open.spotify.com/track/3iVi5oTzHqEkDek0RCSNYH
Vi får se vad det blir av allt.
It is what it is. Let the fucking rain begin, som vi så käckt brukar säga.
Puss och godnatt, gott folk!
Lite sanndrömmar hägrar ;)
Det är väldigt skönt att skriva av sig lite ibland. Tankar och funderingar gör sig bäst i nedskrivet format för mig, samtidigt som man på nåt sätt får det ur huvudet.
Denna gången är det även ett försök att bli av min numera inneboende rastlöshet. Den har suttit långt in i själen den senaste tiden.
Ofta har jag fått höra att jag är dampig och det köper jag rakt av. Såklart. Det är ju så det är! Men det här är något helt annat. En obehaglig känsla rusar runt i kroppen. Kryper i skinnet. Flyter runt i mitt inre. Och den vill inte ge med sig.
Jag är inte känd för att grubbla sönder saker. Kanske har jag för mycket i huvudet när jag väl börjar tänka efter.
Sista veckan på jobbet. På måndag väntar nya utmaningar. Snubbe hit och dit. Men egentligen inte alls!! Verkligen inte. Bara i min skalle. Korkad. Vad inbillar jag mig? Och va fan skulle jag själv vilja egentligen? Jo förresten, det vet jag, ett negativt svar hade faktiskt underlättat för en gångs skull. Haha, sjukt.
Imorgon när jag kommer hem hoppas jag på ett trevligt kuvert innanför dörren. Och kanske ett brev av den vadderade varianten. Det ska bara ska mellanlanda för att sen åka i den gula lådan igen. Jag kan ju hålla tummarna för ett meddelande eller två på mobilen också. Det är ju alltid trevligt. ;)
Denna låten kommer länge att påminna mig om hur det är att våga vara lite crazy, på gott och ont, ibland.
En klar favorit just för tillfället.
http://open.spotify.com/track/3iVi5oTzHqEkDek0RCSNYH
Vi får se vad det blir av allt.
It is what it is. Let the fucking rain begin, som vi så käckt brukar säga.
Puss och godnatt, gott folk!
Lite sanndrömmar hägrar ;)
Kommentarer
Trackback
