Ångerfull...
Borås Tingsrätt.
2008-12-11, kl 10:00
Ångerfull. Hopsjunken.
Killen som rånade mig på bilen har suttit inför rätta i två dagar nu.
Totalt var det fem målsägande. Idag var det min tur att vittna.
Ett tråkigt och jobbigt måste, men ganska snabbt avklarat.
Efteråt kunde jag åka hem igen.
Det kunde inte den åtalade.
Han riskerar en dom på fem och ett halvt år innanför lås och bom.
Åklagaren berättade lite av killens bakgrund, hans historia.
Jag inte annat än att tycka synd om honom.
Det kan gå så snabbt.
Det kan hända vem som helst.
Plötsligt står man där.
Vid livets avgrund.
Allt har gått åt helvete.
Allt är hopplöst.
Allt är för jävligt.
Ingen återvändo.
Tragiskt och sorgligt.
Han tittade mig i ögonen.
Bad om ursäkt.
Jag fick till något konstigt, snett leende.
Han är förlåten!
Varför gick jag inte bara fram och gav honom en kram innan jag gick ut?
Det hade känts bra.
Det hade varit stort.
En god gärning.
Kanske var det längesen han fick en kram.
Jag hade burit det med mig resten av livet.
Så kanske även han.
Han hade förstått att han var förlåten.
...jag är ångerfull.
Baby, det räcker att du var där utan onda blickar och en sur min. Han uppskattar det. Gött att det nästan är över!
Hej, fint skrivet. Det är väl så att det alltid, eller åtminstone nästan alltid, finns en förklarande bakgrund. De flesta vill nog ha någon sorts trygghet och harmoni, men ramlar man i tillvaron så kan ju allt rasa.
Det är lätt att se skubben i svart-vitt, jag gör oftast det. Jag drivs av ett sorts hat, i synnerhet efter inbrottet hemmavid. Men jag kan behöva läsa sådant här; de är människor de med.
/C
