Miraclya

Det blev en ny vecka. Men några nya tag vette fan.
Det har varit en vecka som gått fort men varit ack så meningslös.

Varje dag måste jag åka SPÅRVAGN för att komma in till Drottningtorget! Blää... Som tur e så har Bästaste T fraktat mig från Nisse-terminalen till kontoret. Bamsekramen för det! =)

Polisanmälan samt försäkringspapper som jag har väntat på i några dar ska nu skickas till försäkringsbolaget som i sin tur ska kasta sig på luren och meddela verkstan att det nu är OK att fixa min stackars misshandlade bil. Smidigt? Nej. Inte direkt. 
Jag tröstar mig med att verkstan inte behöver allt för lång tid för att fixa problemet.
Som grädde på moset så ska servicen också göras samtidigt. 
Vi gör två flugor på smällen samtidigt!
DET är smidigt. Men det är också det enda som känns smooth denna veckan.

Jag har ingen bil.
Den är bärgad till verkstan.

Varför?
Jo serru, hungrig som fan åkte jag till ICA vid "Hängmattan" för att inhandla lite taco-grejer till mig och Mr J. På väg tillbaka till bilen kom en pundarjävel fram och knivrånade mig! Ha, helt sjukt faktiskt.

- Ge mig din bil!
- NEJ. Varför det?!      (Va fan tror du? Det här måste vara ett skämt...)
- Jo, ge mig din bil!!
- Varför?!                      (...eller... är det verkligen på allvar!?)
- Jag behöver den! Tro mig...

För en millisekund tänkte jag springa därifrån men sen såg jag kniven. I hans högra hand, intill kroppen. Ett äckligt knivblad.
Det betydde i min värld:
"Inte springa - lämna över bilnyckeln - och ring fort som fan till polisen."

Kräket ska fan inte komma undan. Därmed basta.
Jag och Mr. J, som jag visste var precis i närheten, tog upp det (tyvärr) väldigt stillsamma efterföljandet i en sisådär 500-600 meter. Längre än så höll inte lamellerna i min lilla C1 med en pundarjävel bakom ratten.
Med Polisens KC på tråden och två patruller snabbt på plats så kunde det smitande och småspringande lilla kräket gripas, om än med visst motstånd. Och en liten bit därifrån satt lilla jag, jävligt nöjd och med ett väldigt fult hånleende på läpparna. HA, DÄR FICK DU DITT JÄVLA AS!!!

(Lite synd att det inte blev någon riktig "biljakt"... det var ju ett tag sen sist.)

Det blev alltså lite oväntad action så här på söndagskvällen.
Jag är mest förbannad för att jag lär vara utan bil ett tag och för att jag inte är en riktig jävel på shootfighting eller nåt. Då kanske jag skulle sparkat av knäskålarna på honom och stoppat upp hans kniv nånstans där solen aldrig skiner.
Därefter skulle jag åkt hem i min fina bil i lugn och ro och sen käkat tacos lite tidigare än vad som nu blev fallet.
- Surt, sa räven.

Annars har det varit bra dag...

Jaha, det var det det.
Trots en extremt ovan känsla i magen och en skalle som kändes som ett oskrivet blad, så känns det nu trots allt som att jag gjorde ganska bra ifrån mig. Jisses vilken lättnad! 
Tror minsann att jag svävade för ett kort ögonblick när jag kom ut i friska luften igen. Kände mig lika lätt som de där helium-ballongerna man kan köpa på Liseberg.
Nu e det bara att hålla tummarna! Hårt!
Faktiskt ganska nöjd med mig själv efter dagens utmaning!





 

Check!

Ett bra möte, enligt mig, är avklarat.
Undra om det blir några fler för mig eller inte.. Hmm. Spännande.

Vilken scheisse-go helg det har varit!

För att nämna lite av vad som pågått så har det varit mycket softande under filten i soffan, många tända ljus, härliga långpromenader i det sköna höstvädret, fotbollskväll i goda vänners sällskap och som pricken över i:et så hade jag sällskap vid frukostbordet i morse. Kan det bli bättre? Nae, denna helgen kunde inte blivit mycket bättre iallafall. Det var precis vad min kropp och själ behövde. Det har varit ett kraftsamlande inför lite "gott & blandat". Jag ser med spänning framemot nästa veckas utmaningar.

"Eat shit and die, motherfucker"... skulle jag kunna skriva, av många anledningar, men det gör jag ju såklart inte.

Nu ska jag hoppa i bingen och kasta mig i in i "Snabba cash".
- Grym bok. Läs den, säger alla.
Nu gör jag det.

Peace out.

Saker och ting som jag har skjutit på i några dar har jag ikväll tagit tag i, skulle man kunna säga.
Ja, så är det nog. Fast det blev väl inte riktigt som jag hade tänkt. Det hamnade någonstans i närheten, det får jag vara nöjd med. Det finns sånt jag e bra på och det finns sånt jag e mindre bra på. Detta var en "mindre-bra-grej". Lätt!

Det hade blivit en höna av en jävla fjäder och nu skulle den plockas.

Jag ska med nöje berätta detta för Ms U imorgon. Hon tycker nämligen att jag normalt sätt e kass på det här. Hon kan ha en poäng där men just nu e jag rätt nöjd trots allt. Duktig flicka  :D

Har en kompis som är nybliven mamma, igen. Idag skulle jag möta upp henne i stan och där kom hon gåendes med den coola barnvagnen på Kungsgatan, så himla fin och piffig!  =)  Det finns ingen i hela världen som skulle kunna säga att hon för drygt en månad sen var höggravid. Hon är smal som en sticka, IGEN. Helt jäkla otroligt! 
Kändes som att dom vi mötte snarare trodde att jag var schysst som lånade ut barnvagnen till min kära väninna. Så att hon fick provköra, typ. Jo, precis så kändes det faktiskt. Hahaha... Fjantigt, jag vet.
Det är åtminstone en fet motivation till att slita lite extra på gympadojjorna.

Hon har alltid varit en spink, min lilla vän. Det har inte jag.
I love you, baby!

Jag vill också va en spink... 
Slottsskogen, here I come!

Simsalabim, abrakadabra eller.... näääääääääää, så enkelt var det inte. Symaskinen var nära på att åka in i väggen måååånga gånger innan de förbannade kuddfodralen blev klara. Det var inga symaskinsövningar som krävde ett skyhögt IQ men däremot hade lite tålamod gjort susen. Vem fan orkar med en undertråd som tar slut? En övertråd som går av 378 gånger? Ett litet jävla hål att trä igenom lika många gånger som trådfan gått av? Trassel och tjorvor på tråden? Inte jag. Inte idag. 

Efter mycket svordomar, klippande och "syande" så har jag nu mot alla odds en helt SVART soffa! HA, jag slipper den dassiga, tråkiga och uttjatade sandfärgen. Ohhh my gooood va najs! Måste erkänna att jag är lite nöjd.  :D

BLACK IS THE COLOUR!